lördag 16 december 2017

Och nu är jag på väg till Colombia

Det är tvära kast. Flygplanet jag sitter i ska snart lyfta. Stort flygplan med små små flygplansstolar. Elva timmar över Atlanten. Utan internet...

fredag 15 december 2017

Jag ska ta körkort

Har inget nämligen. Min skräck för att misslyckas har hittills hindrat mig från att ta det, men nu när jag är femtiofem känner jag att jag borde köra omkring i en bil. Dock vill jag inte byta däck och sådant skit.

När jag berättar för elever att jag inte har körkort (vilket händer då och då) tittar de på mig som om jag vore en alien. Roligt, roligt, men också en signal om att jag kanske borde bli normal, om jag alls ska bli det innan jag dör.

Men nu kommer vi till kärnan: Sen jag första gången berättade för Skåne har han cirka tusen gånger erbjudit sig att övningsköra med mig. Att övningsköra med Skåne kan bli alldeles underbart. Då kan vi ta med två klappstolar och matsäck, och stanna till i en vitsippsbacke, till exempel. Om jag måste övningsköra mycket (och det tror jag) kommer jag få köra runt hela Skåne, och stora delar av Sverige. Med Skåne vid min sida. Om det sen inte blir något körkort så är ju inte det hela världen, tänker jag. Huvudsaken man har trevligt på resan.

torsdag 14 december 2017

Inte konstigt att man inte minns allt

Har ni tänkt på vad mycket som händer i ett liv VARENDA EVIGA DAG?

Det har jag tänkt på.

onsdag 13 december 2017

Nu höll jag på att glömma att skriva dagens inlägg!

Usch, vad glömsk jag håller på att bli. 

Känner mig oerhört lättad över att jag i sista stund kom på det. 

Tar det som ett bevis på att jag inte är på väg att bli dement. 

tisdag 12 december 2017

Var dag - ett liv

När man inte kommer på något att blogga om kan man alltid bulla upp en liten buffé av glimtar från dagen! Var dag är ju fylld av oändligt många intressanta guld- och gruskorn, inte sant. Man bågnar nästan under dem.

Ett slumpmässigt urval från dagens skörd:

Mest spektakulära: Att jag vid lunchtid fotograferades ihop med två uppstoppade strutsar.

Mest effektiva: När jag cyklade till och från strutsfotograferingen. Du milde himmel, som Skåne brukar säga. Ingen kan cykla genom stan som jag!

Dagens snedsteg: I runda slängar två hekto choklad av olika sorter. För att vara en som inte äter godis äter jag ganska mycket av den varan.

Dagens höjdpunkt: Öh ... nej. En jämnintressant dag av styvbent slag! En sådan dag som bygger stommen i livet.

måndag 11 december 2017

Den här veckan är hysterisk

Jag arbetar både dagar och kvällar, och på fredag åker jag till Colombia direkt efter jobbet.

Den som planerade detta borde ha ett kok stryk.

söndag 10 december 2017

Nils Holgerssons underbara resa genom Skåne

Det går inte undan! Nils är fortfarande i Skåne trots att vi läst bortåt en femtedel av boken. Jag vet inte hur Selma Lagerlöf tänkte, men i sanningens namn; Skåne är inte en femtedel av Sverige.

Om vi nu låter bli att haka upp oss på Selma Lagerlöfs snedvridna bild av Sverige, så får vi ändå tillstå att hon väcker vårt slumrande intresse för vissa Skåneattiraljer.

Vem vill, till exempel, inte åka till Glimmingehus i sommar efter att ha läst följande rader?

'Den här dagen hamnade de vid ängarna söder om Glimmingehus. Medan gässen åt satt Nils Holgersson vid kanten av en liten damm och blåste i sin vassflöjt.
   Fältet framför borgen verkade vara fyllt av hundratals kullerstenar. Plötsligt upptäckte Nils att stenarna rörde sig. Det var inga stenar, det var råttor! Det kom fler och fler och snart täckte de hela fältet.'

lördag 9 december 2017

Lördag kväll

I soffan framför Så mycket bättre

Jag: Fan, jag måste skriva ett blogginlägg också ...
Skåne: Varför då?
Jag: Jag har ju bestämt att jag ska skriva ett inlägg om dagen.
Skåne: Åååh, fan? Det låter stressigt ...

Jag skriver på min telefon.

Skåne: Men vad skriver du dårå? Har du något slags tema?
Jag: Ja, jag har temat Skåne.
Skåne: Va? Skriver du om Skåne varje dag? Nääe?
Jag: Jo, det gör jag. I stort sett varje dag.
Skåne: Åååh, fan ........

fredag 8 december 2017

Jag längtar efter Skåne

Och min längtan väcker något lyriskt i mig. Kan det vara så att vi alla har en poetisk ådra som får liv när vi möter skåningar som berör oss på djupet? 

Jag lämnar den frågan obesvarad tills vidare.

Här är den dikt som kom upp i mig när jag nyss kom att tänka på min Skåne:

Varför är han så långt borta?
Det gör ont i min aorta.

torsdag 7 december 2017

Har legat vaken sen halv fyra i natt

För några år sedan hade jag en äldre kollega som berättade att när man kommer i övergångsåldern, då blir det hejkon bejkon med sömnen.

Rappakalja, tänkte jag. Det där styr man väl lite som man vill, och jag skulle då inte få några sömnproblem bara för att jag kom i viss ålder. Den typen av person var inte jag, helt enkelt.

Mmmm.