söndag 31 maj 2009

Den vetenskapenskapliga sanningen (or not)

Efter en runda i skogen idag började jag per automatik stretcha.

När jag stod där mot ett träd, likt lutande tornet i Pisa, kom jag på att vetenskapen ju nu kommit fram till att stretching inte hjälper mot träningsvärk. Att stretching, närmare bestämt, är helt verkningslös. Det vetenskapen kom fram till på sjuttio- och åttiotalet, nämligen att det hjälpte mot träningsvärk att stretcha, gäller inte längre.

Det innebär att amatörer och proffs, i ungefär 30 år, stretchat för brinnande livet helt i onödan.

En stilla undran infinner sig.

Hur kommer det sig att ingen enda, under alla dessa år av ivrigt stretchande, kom på att det inte hjälpte?

lördag 30 maj 2009

Hädanefter har jag alla svar

Tack vare Acka påmindes jag om att jag i min ägo har Sällskapslivets lexikon i nio band.
De ursprungliga ägarna, som köpte detta 1944, var min farmor och farfar som båda gick bort på sjuttiotalet.

Eftersom jag hittills i mitt liv haft ett ganska komplicerat förhållande till "sällskapslivet" så känner jag nu att min lycka är gjord. I dessa nio band finns svar på ALLT. Det är bara för mig att slå upp och läsa närhelst ett problem tornar upp sig i horisonten.

Jippie.

I detta nu ligger jag och svettas på altanen för att få en jämn och fin sommarbrun ton i hyn, att visas upp för andra människor som jag sällskapar med. Alltså slår jag upp Solbad på s.59.

Vid solbad gäller det att låta solen få tillträde till så stora partier av kroppen som möjligt. Idealet vore naturligtvis härvidlag nakna solbad. Inte verkar det så trevligt, om en dam i djupt urringad galadräkt skulle visa en ryggtavla, som delvis vore hälsosamt brun, delvis sjukligt blek. Därför böra alla damer även ur estetisk synpunkt tänka på hur de bryna bröst och rygg under sommarens soliga dagar.

*behåller bikinin på av hänsyn till den gräsklippande grannen*

Oh, gyllene morgon!

Vaknade och ryckte till.
Varför hade inte väckarklockan ringt?
Var klockan över 6.00?

Men, ah, det är ju lördag!
Och solen skiner från en klarblå himmel precis som jag hade bestämt.
Och klockan är nio så jag har sovit bortåt tio timmar och är utsövd.

Jaha. *drar en djup och lycklig suck*

fredag 29 maj 2009

Helgens väderprognos

Det sker nu en stabilisering av vädret med början i södra Sverige. Samtidig kommer varmluft in över Norrland och den sprider sig i pingsthelgen till södra Sverige.

Solig lördag. Ett högtryck ger soligt och varmt i så gott som hela landet. Det är troligen bara nordvästra Lapplandsfjällen som får molnigt och lite regn. Temperaturen hamnar i allmänhet mellan 20-27 grader, i nordöstra Norrland möjligen nära 30. Lapplandsfjällen lite svalare.

Varm söndag. Ingen större förändring till söndagen, möjligen någon grad varmare.

torsdag 28 maj 2009

28 dec - 28 maj

Idag har jag bloggat i exakt fem månader!

En sak är säker och det är att jag inte hade en aning om hur det skulle bli.

En ny värld har öppnat sig, både för att det är så kul att skriva och för att det är så kul att följa andras bloggar. Speciellt den sociala biten kom som en överraskning. Och det dröjde inte länge förrän jag var hooked.

Vilken var då min känsla i början?

Hur var det att vakna upp dagen efter att jag startat min egen blogg?

Läs här!

måndag 25 maj 2009

Betyg

Det är betygstider nu. Glada och ledsna elever omvartannat.

Kommer ihåg när jag själv fick mina första betyg. Det var när jag slutade lågstadiet.

3:or i alla ämnen.

Jag minns känslan när jag stod på trappen utanför skolan. En ny bild av mig själv som sakta sjönk in. Lite förvåning eftersom jag inte haft en aning i förväg.

"Jaha...jag är alltså en 3:a..."

söndag 24 maj 2009

Pssssssssssssst!!!

Idag, den 24 maj, fyller min älskade lillasyster Mockapocka 45 år.

Ni som följer hennes blogg vet att hon just nu är i Italien på liten semester, men hon kommer hem på tisdag. Då vore det riktigt kul, tycker jag, om hennes blogg är fylld med grattiskommentarer. Ju fler desto bättre =)

Så, om ni vill vara med, klicka då in er in på hennes blogg och gratta för glatta livet!

Hon är, vet jag, en mycket uppskattad bloggare.
Dessutom är hon den bästa lillasyster man någonsin kan önska sig!


Mockapocka och jag

Ballongbikt

När jag tänker tillbaka på saker jag gjort i livet så finns det vissa som jag är mindre stolt över. En del av dem kommer jag aldrig skriva om här, helt klart, eftersom de behöver så lång bearbetningsfas att jag förmodligen är död innan fasen är över.

Men. Det finns en synd som jag begick för ca 40 år sedan som jag nu tänker dra fram i ljuset. Det är dags att stå upp och erkänna helt enkelt. Jag förväntar mig inte att bli förlåten, ty synden är icke av det lättviktigare slaget, men man kan ju alltid hoppas.

Min syster Mockapocka var kanske fem och jag ett och ett halvt år äldre när vi en gång fick varsin kaninballong. De var jobbiga att blåsa upp men när de väl var uppblåsta hade de huvud och två långa fina kaninöron som stod rakt upp.

Min gick sönder förstås. Pang, sa det och jag var kaninballonglös. Och där lekte min lillasyster med sin och hade roligt. Fast inte jätteroligt för hon var orolig att hennes också skulle gå sönder. Så pass orolig att hon till kvällen, innan vi gick och la oss, tog ut luften ur ballongen för att den inte skulle spricka under natten. Mitt på ett bord i vår barnkammare la hon den blå kaninballongen, klappade på den så den låg slätt och fint, och gick sen och la sig.

Jag låg i min säng och väntade och väntade. När jag hörde att Mockapocka sov smög jag upp ur sängen och letade rätt på en nål. Tyst som en mus tassade jag fram till ballongen och stack ett litet litet hål i den. Sen gick jag och la mig igen.

Dagen därpå väntade jag nervöst på att Mocka skulle blåsa upp sin kaninballong. När hon väl gjorde det hann kaninen fyllas ungefär till hälften med luft innan det sa pang och även min lillasyster var kaninballonglös. Rädd av smällen sprang hon gråtande till mamma.

Och jag spelade oskyldig. Det var inte så svårt för ingen kom på tanken att jag skulle kunna ha gjort något så elakt som att ha sönder min systers ballong.

FÖRLÅT!!!

lördag 23 maj 2009

Dagens arbetsschema

Svischade ner till Skåne igår för att hälsa på äldsta dottern.
Sitter nu i hennes studentlya och väntar på att hon ska vakna.
(Ska snart gå och peta på henne.)

Utanför är det kallt, regnigt och blåsigt.
Alltså måste vi hålla oss inomhus idag; kura med kaffe på caféer, gå i bokhandlar och äta på restaurang.
Stackars oss.

fredag 22 maj 2009

Somliga straffar Gud på en gång

Man ska inte förhäva sig.

Igår konstaterade jag högt, med viss stolthet, att jag nuförtiden inte har några problem med att somna om när jag vaknar tidigt på morgonen. Så avslappnad är jag.

Idag vaknade jag 6.20. Kunde jag somna om? Nej.
*trött som fan*

torsdag 21 maj 2009

Nu väntar jag bara på sol och värme


Bryggan är i sjön.

Fantastiskt samarbete mellan maken och mig där jag "håller" och maken jobbar. På min lott faller också att titta så att det är rakt. Svettigt värre.

Inte blev vi ovänner heller. (Inte så mycket iallafall.)

Ledighetsbabbel

Sov till kvart över tio. Elva timmar blev det sammanlagt. (Är inte det lite ovanligt för en person i min ålder???)

Sitter i vår lilla stuga i skogen. Det enda som hörs här inne är eldens sprakande i öppna spisen. Utanför; skogens tystnad som består av trädens sus, tusentals fåglars kvitter i alla väderstreck och ett och annat knak och brak i skogen.

Men var är solen? (Undrar på mitt allra mest försynta sätt.)
Oj, där kom den fram! Och där försvann den igen...
Jaja, vem vill ha sol? Mockapocka och Ann-Louise lär tanka sol denna vecka vid Medelhavet så det räcker åt oss allihop.

Nu ska maken och jag gå ner till sjön, eller rättare sagt; slå oss ner till sjön med macheten i högsta hugg. Väl där ska vi lägga i vår brygga, den som jag ska ligga på i sommar (när jag inte ligger i hängmattan) och läsa otaliga böcker. Mia madre vad jag längtar!!!

onsdag 20 maj 2009

Sommarläsning

TUSEN TACK för alla sommarboktips!

För alla lässugna: Kolla in kommentarfältet till mitt förgående inlägg.

Böckerna jag läser i sommar kanske jag rent av skriver om här!
*fixar sommarjobb till mig själv som bokrecensent*

tisdag 19 maj 2009

Bok + hängmatta + jag = lycka

Om det finns någon out there som längtar till sommaren och ledighet lika mycket som jag, så räck upp handen.

*spejar*

Nähä. Jag tänkte väl det.

Hela dagen idag har jag gått omkring och längtat halvt ihjäl mig.
Till min sommar hör läsning. Att ostört (well, ibland iallafall) få ligga i hängmattan med en bra bok är...ja, nice.

And, over to you.

Kan jag, please, få höra vilken bok du skulle rekommendera mig att läsa i sommar!
Någon som du gillat så där extra mycket.
Kanske för att den var rolig.
Eller skitspännande.
Eller en sån som kändes längst in i hjärtat.


Här är några böcker som jag älskade att läsa:

Hanne-Vibeke Holst Min mosters migrän
Självbiografisk bok om kvinnors liv under 1900-talet. Jag var helt uppslukad när jag läste den.

Jonas Hassen Khemiri Ett öga rött
Sverige genom 15-åriga Halims ögon. Underbar och rolig bok.

Doris Lessing Martha Quest
Södra Afrika genom en ung vit kvinnas ögon. Uppväxtroman.

J C Oates The Falls
Brudgummen slänger sig ut för Niagarafallen på morgonen efter bröllopsnatten...I say no more.

J.M. Coetzee Boyhood: A Memoir
Den bästa barndomsskildring jag läst. Den gjorde mig akut skrivsugen.

måndag 18 maj 2009

Hur blev det så här?

Middagen är uppäten och nu ska jag inte gå till frysen och ta glass.
Enda anledningen till det är att det snart, väldigt snart, är bikinisäsong.

Herregud, vad omoget!
Och utseendefixerat, tänkte jag just skriva men kom på att jag ju inte längre har något utseende att vara fixerad vid.

Nu blir det glass.
För jag vill fan inte bidra till bantningshysterin. Och inte till ätstörningsproblematiken.

Jag duger som jag är.
Glass med chokladsås.
Och sen lite ånger på det.

söndag 17 maj 2009

Från inspiration till rekreation

När jag kommer hem från Mocka vill jag städa.
Städa, fixa och organisera.
Det är likadant varje gång för min lillasyster har nämligen världens vackraste och bäst organiserade hus. *nästan inte avundsjuk*
Jag vet inte hur hon gör, men när jag är där får jag alltid för mig att jag också kan.
Full av städlust och inspiration åker jag hem.

Väl hemkommen inser jag att jag först måste laga mat.
Och därefter äta den i lugn och ro.
Sen sitta lite i trädgården. Det är ju nu äppelträden blommar.

And the (städ)moment is gone.

lördag 16 maj 2009

Hos Mockispockis

Det började som en skakning på perrong 2. Intet ont anandes traskade dottern och jag plattformen fram mot utgången när Mockapocka plötsligt hoppade fram och skrek. Hon hade gömt sig bakom en pelare för att överraska. Resultatet kunde ha blivit att jag kissade på mig eftersom jag inte haft möjlighet att använda toan på tåget, men jag lyckades hålla mig.

Efter lilla överraskningen satte vi oss i Mockas bil och åkte genom det fagra utomgöteborgska försommarlandskapet till tonerna av Maia Harisawas Gothemburg. Kringelkrokiga vägar kompade av min systers ljuva, kvittrande stämma; till slut var vi framme, och jag fick äntligen gå på toa. Mocka häpnade över informationen att jag inte varit på toa sen jag lämnade mitt hem. Det är så lätt att imponera på lillasystrar...

Efter att jag kommit ut från toan, märkbart lättad, och vi pratat oavbrutet (om att blogga) i okänt antal timmar gick vi till affären. Nu när vi utrett våra olika inhandlingsstilar på våra respektive bloggar tyckte jag det var en aning pressande att handla tillsammans med henne. Mocka påstod att det var okej att jag handlade långsamt och att hon inte alls ville att jag skulle öka tempot men jag kände att hon flåsade mig i nacken. Och en känsla är aldrig fel.

Nu har vi druckit kaffe och sitter mittemot varandra och skriver inlägg. Mocka har ett linne på sig och jag kan notera att hon fått påtagliga biceps sen hon började blogga. Hon ser märkbart koncentrerad ut. Undrar vad hon skriver…
Nu åker vi till

mockapocka!

fredag 15 maj 2009

Minnen

Just nu, för 25 år sedan låg jag på BB-avdelningen på SÖS med min lilla dottter, 3350g och 50 cm lång. Något chockskadad av min första förlossning och sällsamt lycklig för att den var över och för att det kommit ut en hel liten människa.

Efter nio månaders väntan och djupdykning i allt som skrivits om graviditeter någonsin, så borde jag ha varit beredd. Ändå; jag kan fortfarande minnas min totala förundran över att jag plötsligt hade en människa i miniatyrstorlek på min mage strax efter födseln. En liten flicka med en doft jag aldrig tidigare upplevt.

I femton dagar hade jag gått över tiden, och den väntan kan ingen förstå som inte upplevt den. Ett tag gav jag upp. Med gråten i halsen berättade jag för mamma att det inte var någon idé längre, att det var för sent. Hon skrattade till och sa att det var klart att det inte var för sent. Att min lilla bäbis givetvis skulle komma ut, såsmåningom. Jag tyckte att hon inte fattade någonting.
Min faster ringde varje dag (tills jag drog ur telefonjacket) och skrek rakt ut varje gång jag svarade: "VAAA? Är du fortfarande hemma??? Det måste vara något fel!" Resten av släkt- och bekantskapskretsen var lite försiktigare, tassade liksom runt på tå och ställde indirekta frågor. Och jag hade lust att slå ner dem.

Istället stack jag ut och sprang som en galning upp och ner för branta backar. Men det gillade nog min skrutta, för hon ville inte komma ut mer för det. Det måste ha varit som att flyga i luftgropar. Och flyga, med eller utan luftgropar, älskar hon att göra än idag.

På morgonen den 15 maj 1984 var jag helt säker på att jag hade värkar. Ringde in till förlossningen och fick veta att, ja, hade jag täta värkar så skulle jag förstås komma in. (Det hade jag ju inte, men iallafall.) Väl inne konstaterades att jag inte hade värkar. Men, tack och lov, så skickade de inte hem mig. Jag fick stanna och bli igångsatt eftersom man dåförtiden inte tyckte att tionde månaden var så mycket att ha. Halleluja, kände jag när jag började mitt korridorpromenerande med värkstimulerande dropp i skrammelställning på hjul. Just ingenting hände. Och ingenting.

Sen hände allt på en gång. Värkarna avlöste varandra utan att jag hann andas emellan och, någonstans där, så kändes det plötsligt omöjligt att slutföra det hela. Smärtan är svår att beskriva i ord men alla som fött barn vet. Jag sa att jag måste ha ryggmärgsbedövning för annars skulle jag inte överleva. Läkare efterlystes och strax därefter sa barnmorskan att det bara var ca 10 minuter kvar. Tills barnet skulle komma ut, alltså. Jag minns lättnaden och jag kände mig med ens stark som en oxe. Det var klart att jag skulle klara 10 minuter! Det tog kanske 30 minuter, men sen var hon där. En liten tilltufsad människa med två armar och två ben, med tillhörande händer och fötter, och det sötaste lilla ansikte.

Och precis där, i kontrasten mellan helvete och himmel, kände jag ett lugn och en lycka utan motstycke. Jag hade överlevt och jag hade fått en dotter.

Sen dess vet jag att det som är outhärdligt smärtsamt i livet, på ett eller annat sätt, hör ihop med den största lyckan.

torsdag 14 maj 2009

Längtar ut


Det är många elever som skolkar,
så här mellan hägg och syrén.
Det skulle jag också göra,
om jag hade lite bättre karaktär.

onsdag 13 maj 2009

Från en gyllene pudding till en annan



Har fått en ros av Ulrika
för att jag förgyller hennes dag!

Det känns konstigt att det finns människor out there vars dagar jag förgyller. Å andra sidan finns det ju många bloggare (däribland Ulrika) som förgyller mina dagar, så, rent teoretiskt, kan man (jag) ju tänka att det är möjligt att det även förgylls åt andra hållet.

Om ni förstår vad jag menar...

Lite klibbigt ibland

Vid middagsbordet

Jag (stolt, glad och en aning förvånad över min kokkonst):

"Mmmm, pastan är al dente! Det är så pasta ska vara!"

Ena dottern:

"Jag vet. Jag har tänkt på det när jag ätit makaroner hos kompisar. De brukar aldrig ha sådär klibbiga... som vi brukar ha. "


(JAJA. Man kan ju inte vara bäst på allt.)

tisdag 12 maj 2009

Många dagar och ett marsvin

Idag fyller jag

17 000

Och dessutom har jag denna dag vunnit ett pris i Ackas marsvinsnamngivningstävling!

(Det går bra att gratulera i kommentarsfältet!)

måndag 11 maj 2009

Scener ur ett lärarrum

Vid lunchbordet i ett lärarrum någonstans nära dig.

Persongalleri:
Fem garvade, något till åren komna, kvinnliga gymnasielärare; Rutan, Ragnhild, Rigmor, Roberta och jag
En lärarkandidat (full av visioner om läraryrket, precis som det ska vara)

Kandidaten kommer och slår sig ner med sin lunch vid bordet där vi andra sitter och äter (och klagar som vi brukar närhelst vi kommer samman). Alla rätar något på sig och ler vänligt mot mot den blivande gymnasieläraren som för oss är en ny bekantskap.

Rutan: Vilka ämnen ska du undervisa i när du blir klar då?
Kandidaten (glatt): Svenska och engelska!

Ett medlidsamt mummel hörs runt bordet. Svenska och engelska är dödens kombination; drunkningsdöden i uppsatser. Ingen av oss har dock hjärta att upplysa kandidaten om detta faktum. Iallafall inte sådär rakt på.

Ragnhild: Svenska är ju ett ganska tungt ämne... [paus]...och så engelska också...
Rigmor (försiktigt): Mycket uppsatser att läsa...
Kandidaten (djärvt): Jag har provat att undervisa i svenska och jag tyckte det var kul! Jag tycker om att läsa elevuppsatser, jag känner att det utvecklar mig!

Kompakt tystnad runt bordet. Alla letar febrilt efter något att säga utan att låta alltför nedtryckande. Jag passar på att lämna bordet för att diska min tallrik.

Roberta: Jaaaae, joooodå. Men det kan ju bli lite mycket ibland... (stelt leende)


Analys: Vi är lite trötta.

Landstinget effektiviserar

När man behöver komma i kontakt med läkare på vår vårdcentral så ska man ringa vardagmorgon mellan 8.00 och 8.45 för att få sig en telefontid tilldelad.

Jag ringde 8.00 sharp.

"Välkommen till vårdcentralen och doktor XX. Om du vill ha en telefontid kan du beställa det mellan 8.00 och 8.45 varje vardagmorgon. Välkommen åter." (telefonsvarare)

Eftersom klockan var 8.00 så ringde jag omedelbart upp igen.

Upptaget.

La på, lyfte direkt luren och ringde igen.

Upptaget.

Samma procedur igen.

"Välkommen till vårdcentralen och doktor XX. Telefontiderna är tyvärr slut för idag. Välkommen åter." (telefonsvarare kl. 08.01)

söndag 10 maj 2009

Jag fyller jämnt!

Räknade i mitt förra inlägg ut hur många dagar gammal jag är.
På en höft räknade jag. T ex sket jag i att räkna med skottdagarna.
11 skottdagar torde det ha varit sen jag föddes... *huvudräknar*
Dagarna sedan min senaste födelsedag räknade jag också på ett ungefär.
Det innebär att jag vilken dag som helst nu fyller 17 000!
Hur coolt är inte det?!

Måste firas!
Men först ska jag räkna ut exakt vilken dag det är. *spännande*

Dag nr 16 985 i mitt liv

Ja, Gosh, vad i min lista för dagen kan jag bocka av?

* Jag har duschat och klätt på mig. *gör vågen för mig själv*
* Jag har bloggat. Ganska mycket. Och det är bra för man mår bra av att göra sånt man mår bra av att göra. *är klok*

Sen har jag inte hunnit mer av det jag skrev på listan.
Men klockan är inte ens 20 ännu.
Så det lär bli minst en bloggrunda till.

For the record

Idag behöver jag göra följande:

* Duscha och klä på mig
* Dammsuga
* Rätta klart de nationella proven
* Tvätta
* Städa köket
* Städa sovrummet
* Städa vardagsrummet

Idag vill jag göra följande:

* Vila
* Blogga
* Sola på altan

Spännande att se vad det blir!

Och så börjar vi semestern imorgon...*bestämmer*

Kan inte riktigt förstå att det är måndag imorgon. (Kan jag någonsin det? Nej.)

Det är ju sommar ute!

Och sommar inne, då allt solljus väller in genom fönstrena.

Har dessutom en fläkt av södra Frankrike i mitt hus. Min 17-åring kom hem från fem dagars skolresa i natt. Jajemen, södra Frankrike. *svimmar lite av längtan*

Och hon är alldeles pepparkaksbrun! Hur blir man pepparkaksbrun på fem dagar??? De måste ha legat på den där stranden som de skulle bo vid. Typ hela tiden!

Jag har inte fått rapport ännu för hon smög in i natt och sover nu med sina pepparkakskinder mot de vita lakanen.

Nu vill jag ha sommar.

Nu vill jag åka till södra Frankrike.

Nu! Nu! Nu! Nu! Nu!

(Jag vet att jag låter omogen men det är för att jag är det.)

Den här stranden gjorde jag och 17-åringen en utflykt till en dag förra sommaren.

lördag 9 maj 2009

Soft lördagkväll

Lugnet har lagt sig.
Sitter i mitt vardagsrum och rättar nationella prov.
Och bloggar lite.
Och rättar lite nationella prov.
Och bloggar.
Alltmedan jag äter godis.

Är ensam hemma hela kvällen.
Ska bara göra vad jag känner för.
Och rätta nationella prov.
Äta något gott och titta på Robinson.
Allt känns mycket bättre.
Kanske inte ska överdriva,
men ändå.

Markkontakt

Ibland blir det krig.
Krig mellan den där jobbiga verkligheten och mina superduper föreställningar om hur det SKA vara med saker och ting (och livet och människor... f'låt *hukar* ).

I dessa sammandrabbningar vinner alltid verkligheten. Och mina "vackra" föreställningar raseras så det dammar och yr.

Tack och lov för det.

tisdag 5 maj 2009

Dags att kliva ur ekorrhjulet

OM man (jag) inte köpte så många prylar...
SÅ skulle man (jag) inte behöva lika mycket pengar...
DÅ skulle man (jag) inte behöva jobba så mycket som jag gör...
OCH då skulle man (jag) vara mindre stressad...

Så va fan håller jag på med???

måndag 4 maj 2009

Den som har mest prylar när den dör vinner

Jag skiter i min mobil.
Jag var utan mobil mina första 40 år i detta liv, och klarade mig, så jag ska nog klara mig nu.

Det är så mycket vi inte klarar oss utan nuförtiden. Som vi egentligen klarar oss utan. Jag vet eftersom jag levde förr i tiden. Då när vi klarade oss utan det vi inte klarar oss utan idag.

Låter jag lastgammal? Det beror på att jag är det. Och det känns fan som en befrielse.

söndag 3 maj 2009

Jag har inte utrymme för borttappad mobil

Jag har tappat bort min mobil. Det är ingen nyhet, inte för mig iallafall, för det skedde för ett par-tre veckor sedan. Men nu börjar det sjunka in: Min mobil är borta.

Att det tagit tid (för insjunket) beror på att jag sällan letar efter saker som försvunnit. Vis av erfarenheten så vet jag att jag förmodligen bara lagt prylen, i det här fallet mobilen, någonstans och att den kommer dyka upp förr eller senare. Inte så sällan när jag letar efter något annat.

Men tre, ca, veckor är en ganska lång tid. Insåg tidigare idag att den faktiskt kan vara borttappad på riktigt, och började därför leta. Men jag hittade den inte.

Ett annat alternativ som jag kom på när jag letade, utan att hitta, var att den kan vara stulen. Det lär jag isåfall märka nästa gång Tele2 drar pengar från mitt konto...

Fast tjuven kan inte ha hunnit ringa så mycket, för det var nästan inget batteri kvar.

>
>
>
>
>

Skoja bara. Till och med jag vet att tjuvar kan ha egna laddare...

Förresten så ligger den säkert någonstans.

lördag 2 maj 2009

lite grinig

Svurit som en borstbindare har jag gjort senaste timmen (ev mer än en timme) för jag har försökt få en ny bild som bakgrund till min rubrik.

Jag blir så förbannad! Först ska jag ta bilderna och det klarar jag nuförtiden. Sen ska de in i datorn och dit har jag fått dem med benäget bistånd av 17-årig tekniskt kunnig dotter. (Därtill har hon tålamod med sin mamma vilket hon borde få ett pris för.) Sen skulle bilden jag ville ha redigeras. Åt helvete gick det.

Och vill jag ens sitta här vid datorjäveln när det är sommarvarmt och strålande sol ute?
Nej, det vill jag inte! Nu skiter jag i det här helt enkelt.

Bilden under rubriken, till höger, som jag iallafall lyckades få hit (under stor möda och stort besvär) tog jag tidigare idag på vår altan. Kvist från vårt plommonträd mot vägg i sydväst. Och fan ta den som inte tittar på den med vördnad.

läslycka

Igår cyklade jag upp på stan. Väl där gick jag in på Åhléns som har en
bokavdelning. Där råkade jag köpa en bok.
Det var verkligen en slump det där köpet. Jag hade inte tänkt köpa någon bok. Inte till mig iallafall. När jag fick syn på den i hyllan var det första gången jag såg den. Författaren har jag läst tidigare men den här titeln har jag aldrig sett. Då är boken ändå publicerad 2006.
Sen cyklade jag hem, med min bok i en liten påse. Solen sken och jag var ledig. När jag kom hem satte jag mig på altanen och började läsa, och jag blev helt lycklig. En underbar bok. Till synes slumpmässigt inkastade texter av varierande slag: Vardagsreflektioner, listor, dikter, små historier. En bild då och då.

Är jag bloggskadad? Ja, antar jag.
Måste dela med mig av en dikt från s.27:
En dikt med titeln "Trött"
Paris Hilton och Harry Potter
Harry Potter och Paris Hilton
Horry Patter och Rapist Tonsil
Sitta Potty och Pilas Hotton
Patty Horror och Horis Pilnot