torsdag 1 oktober 2009

Jag sitter ju och bloggar

Imorgonbitti kommer en bekant hit.
Då ska det vara städat tycker maken.
Så nu städar han.
Dammsugaren lever om och det smäller i än här och än där, där han drar fram.

Men jaja. Okej då, tänker jag. Vill han städa så får han väl det då.

Då kommer han och tycker att jag ska hjälpa till.
Jag?!
Nej, där går verkligen gränsen.

8 kommentarer:

Ann-Louise sa...

Bekanta ska väl inte dyka upp på morgonen? Sitt du och blogga i ren protest, gärna med öronproppar.

Gafflan sa...

Absolut! =)

pillan sa...

men vad ..
om maken tycker det ska vara rent så kan väl han städa lite medans du bloggar ...tycker jag

segsliten sa...

Jag håller med dig. Vill han ha det rent och fint, så får han städa själv.
Kram ☺

Agneta sa...

Haha! Sicken tokstolle!

Skogshuldran Titti sa...

Jaa, det gör den!
I vårt kök slamrar Mannen i mitt liv med disken.
Men jag har ju ett förtroendeuppdrag att utföra!
Det liknar en liten aning det som du har.

Ulrika sa...

Låt du maken slamra på du.

Fast jag blir ibland så himla irriterad på mig själv, jag klagar på att det bara är jag som gör något hemma... gnäller och tjatar.
Men då han t.ex lagar mat, DÅ får jag dåligt samvete om jag sitter vid datorn så jag vill gå dit och hjälpa honom..

Himla märklig är jag.

Nettis sa...

Hihihi, näe det var ju han som ville städa... Du vill ju blogga... Så saken är ju rätt klar, fniss!