söndag 31 januari 2010

Kvällen räddad

Blev väldigt godissugen när jag satt här framför datorn och väntade på att jag skulle vika tvätt.
Väldigt, väldigt godissugen.
Vilken tur då att jag hittade en gammal påse marshmallows som låg inlindad i en annan påse långt inne i ett skåp. De var lite hårda men det gick att suga dem mjuka.
Nu ska jag vika tvätt.

Yay

Nej, nu har jag bestämt mig.
Jag ska sluta oroa mig.
Lugn och fin ska jag bli.
Och snygg.
Dessutom ska jag nu vika och sortera väldigt mycket tvätt.
Jag tycker det är ganska kul för jag gör det nere i källaren där jag sätter på sketabra musik, skruvar upp volymen och sen viker tvätten i takt till musiken.
Lugn, fin, snygg, duktig och cool, alltså.
Är det kanske idag mitt nya liv börjar?!
Fet chans...

lördag 30 januari 2010

Trött

Ni vet det där uttrycket Förälskelsen är konstant, det är bara föremålet som växlar? Nåt sånt.
Just det är inte applicerbart på mitt liv men däremot en variant:

Mammaoron är konstant, det är bara föremålen som växlar

Vad är det som gör att jag i princip jämt är orolig för nånting?
Jag har börjat misstänka att denna oro faktiskt har mer med mig att göra än med mina barn för när en oro ger vika för att jag av någon anledning blir lugnad vad gäller det jag var oroad för då tar det inte lång stund förrän en ny oro poppar upp som på beställning. En oro över något som fanns där tidigare men som jag inte oroade mig för när jag hade det andra att oroa mig för, men som jag börjar oroa mig för när det finns utrymme efter att den andra oron som upptog mig avtog.

Ja, ni fattar.
Eller så gör ni inte det?
Kanske är det mig själv jag borde oroa mig för?
Kanske borde jag skaffa en hobby?
Eller ett liv?

torsdag 28 januari 2010

Var är min scoter?

Och hur är det tänkt att jag ska ta mig till jobbet idag???
Jag klagar inte på de som plogar för de har nog det de gör, förmodligen har de varit ute och plogat hela natten.
Så vem frågar jag då?
Det måste bli den som är ansvarig för mitt liv, vem det nu är.

Cykla i flera decimeter nysnö är en utmaning även för den bästa cyklist.
Och pulsa till jobbet?
Är det meningen att man ska göra det nu?
Isåfall hade det varit bra att få en förvarning om detta igårkväll (nej, jag fick inte det iallafall) så att jag hade kunnat ställa alarmet en halvtimme tidigare än vanligt.
Eller inte.

Om jag inte är tillbaka här ikväll så var vänlig att larma fjällräddningen.

onsdag 27 januari 2010

Nehepp

Nu tar jag min mattebok och går och sover.
*trött*

Jag och min mobil del 17

För några dagar sedan försvann min mobil (igen).

Min vana trogen har jag väntat och väntat för att se om den hokus pokus skulle dyka upp, men så idag bestämde jag mig för att ringa Tele2. Dom skulle kanske kunna hjälpa mig att spåra den, tänkte jag. Och om den använts de senaste dagarna kan man ju dra slutsatsen att någon tjuvanvänder den, vilket borde föranleda en liten spärrning.

Jag satte mig på sängen, lyfte luren på telefonen som står på sängbordet och tog samtidigt upp telefonkatalogen som låg på golvet framför mina fötter.
Och där under katalogen låg den!
Min mobil, alltså.


Och för er som nu tänker tipsa mig om att man kan ringa sin mobil för att kolla var den är så vill jag bara berätta att batteriet var slut. Dessutom var den inställd på ljudlös.
(Och här kan man ju tycka att minus minus borde bli plus, men mobiltelefoner är helt ologiska och obegripliga tingestar.)

tisdag 26 januari 2010

Hitåt och ditåt

Den där plingplongen kvalade direkt in i kategorin 'det pinsammaste som hänt i hela mitt liv' så jag måste tyvärr göra alla romance suckers som kommenterade förra inlägget besvikna: Nej, jag tog inte tillfället i akt och raggade upp honom. Jag såg så oskyldig ut som bara en desperat tretton och ett halvt åring kan, vilket inkluderade en del tittande hitåt och ditåt. Därefter tog det väl ett år, mas o menos, innan jag vågade titta åt hans håll igen.
Men nu när jag outat denna pinsamhet känner jag att jag skulle kunna berätta för honom hur det egentligen var om jag fick syn på honom. (Om jag nu skulle känna igen honom, han lär ju vara rätt gammal nuförtiden...)

Jag kanske skriver ett brev.

Du, den där gången när jag plingade...det var faktiskt inte på dig utan på en blåmes...

Han kommer nog också tycka att det känns bra att få det hela utrett.

Cykelminne

Många cykelminnen har jag förstås, cykelfantast som jag är. Ett är från mitten av sjuttiotalet då jag bodde en bit utanför stan och alltsomoftast cyklade till skolan. (Läs: alla mornar jag missade bussen.)

De tre kilometrarna grusväg löpte längs med åkrar och hästhagar och för det mesta cyklade jag där mol allena, om man då bortser från hästarna som stod i sina hagar och betade och slängde med sina svansar.

En vårmorgon på väg till skolan på den oändligt (kändes det som) långa raka grusvägen cyklade en två år äldre kille ungefär tjugo meter framför mig. Jag kände honom inte men han hörde till en av de killar jag gick omkring och kikade på i smyg så lite speciellt kändes det att cykla där bakom honom utan några andra människor som störde så långt ögat kunde se. Det var liksom han, jag, en strålande sol, åkrar, hagar och nämnda hästar. Tystnaden stördes bara av grusknastret under våra cykeldäck och ljudet av min "skolväska" bestående av en Domusplastpåse, som hängde och slängde på mitt cykelstyre.

Plötsligt avbröts friden av en liten pippifågel som landade ett par meter framför min cykel. Ett par meter på cykel tog man sig ganska snabbt fram även på sjuttiotalet trots avsaknad av växlar och gymtränade lårmuskler och jag blev livrädd att jag skulle köra på det lilla livet, så jag drog tag i ringklockan för allt vad jag var värd. Det var en sån där rund liten silverglänsande sak som kunde snurra ett par varv om man gav den en ordentlig skjuts. Och det var precis vad jag gjorde.

Killen framför mig hoppade till, vände sig om och tittade blygt på mig under sin lugg. En lång sekund passerade då jag övervägde om jag skulle peka och förklara att det nyss satt en fågel framför min cykel som behövde plingas bort eller om jag skulle titta lite hitåt och lite ditåt och låtsas som att jag inte hade gjort något.

Vad tror ni det blev?

måndag 25 januari 2010

Apropå måndagmornar och andra mornar

När jag cyklar till jobbet på mornarna passerar jag två stora rödljusövergångar. De är automatiserade. Det kanske alla rödljus är, men inte vet jag.

Iallafall så är det som så att om jag står redo på trampan vid första rödljuset och kastar mig iväg när det blir grönt så hinner jag, om jag cyklar som en galning, fram till den andra övergången innan det blir rött där. Jag kommer när den gröna gubben börjat blinka och det precis ska bli gult.
Nu när det är slirigt pga av all snö och is på marken, och det även är packat med snö mellan stänkskärmarna och däcken på min cykel så hinner jag inte fram till den andra övergången innan det blivit rött. Så då får jag stå där och vänta till det blir grönt nästa gång.


Det var bara det jag skulle säga.

söndag 24 januari 2010

Går lite långsamt

Det går lite långsamt med städningen.
Men jag har iallafall slängt en krukväxt som dött! Och sorterat lite ren tvätt.
Problemet med min städning är att det hela tiden kommer annat emellan.
Hela tiden.
Änte lite könstit!?!
Vem är ansvarig, liksom?

Vill bara tala om att

Idag kan jag inte sitta vid datorn för min make kommer hem efter två veckors bortavaro och jag ligger lite på minus med städningen.
Ungefär två veckor minus om man ska vara noga.
Så nu ska här städas!
Yiiihooo!


Ska bara äta frukost först.

lördag 23 januari 2010

3 x 7 = 21

Jag har fått inte mindre än TRE Kreativ Blogger awarder. Dessa kommer från Carina, Fabulousforty-Ulrika och Knasterfaster.




Med varje award följer en utmaning om att berätta sju saker om sig själv.

Eftersom jag redan uttömt allt av intresse som finns att veta om mig så kommer här en lista med 3 x 7 = 21 punkter av värdelöst vetande om saker Nilla gått igenom idag:


1. Nilla vaknade av sig själv halv nio i morse.
2. Nilla tänkte då att hon skulle städa idag.
3. Det har Nilla inte gjort. Än.
4. Nilla gick omkring i morgonrock till kl.13.30.
5. Nej, Nilla "gick inte omkring", hon satt vid datorn.
6. Bland annat skickade hon ett mail till en fotograf.
7. Men också ett till sin syster, där hon meddelade att hon nu satt in julklappspengarna till syskonbarnen på systerns konto.
8. Nilla har också idag ätit upp en påse julgranskulor i choklad som hon hittade i sin byrålåda när hon skulle klä på sig.
9. Nilla tvättade två maskiner tvätt på förmiddagen.
10. Nilla har ännu inte tagit ut den andra maskinen för det har hon inte hunnit med.
11. Nilla har varit på jympa och känt att hon var mer rytmisk och energisk än de andra (jympaamatörerna).
12. Nilla handlade en melon på hemvägen.
13. Nilla handlade inte a-fil för hon är förbannad på Arlas nya a-filsförpackning med fucking plastkork.
14. Nilla började idag äta Verum hälsofil (som säljs i vanlig förpackning).
15. Nilla har slirat i snön med sin cykel.
16. Nilla har lyckats klura ut hur man använder ett hänglås med kod, och även fixat en kod!
17. Nilla sitter nu vid datorn.
18. Nilla ska snart stoppa in melonen och Verum hälsofilen i kylskåpet.
19. Sen ska Nilla ta ut den andra maskinen tvätt och langa in den i torktumlaren.
20. Eventuellt ska Nilla sedan laga mat. Något blir det förmodligen.
21. För att toppa off denna oförglömliga dag ska Nilla finally sitta i nya finsoffan och titta på Robinson ikväll.

onsdag 20 januari 2010

Proposition

Maj Korner kom med ett suveränt förslag om vardagmornar, i en kommentar igår.
Nämligen att man ska bunta ihop veckans alla skitmornar och lägga dom på onsdagförmiddagar. En så strålande idé, tycker jag, att få alla gjorda på en gång så där.
På hennes eget jobb hade de sagt att "det går inte", men det var väl någon gammal sur bakåtsträvande chef kan man tänka.
Nej, borde vi inte allihopa gå till jobbet imorgon och slå näven i bordet?
I en anda av effektivitet och handlingskraft bunta ihop och slå ihjäl dom! Inte cheferna alltså, utan vardagmornarna. Och kanske inte slå ihjäl direkt även om det känns lockande.
Men ni fattar.
Ska vi säga tisdagförmiddagar?
Jag är ju ledig på onsdagförmiddagar så då går det inte.

Onsdagmornar kan få vara kvar

I synnerhet som jag är ledig på onsdagförmiddagar, och just nu, 10.05, sitter nyvaken vid köksbordet med en macka, en kopp kaffe och en nyskalad apelsin.
Känns nästan som Florida.

tisdag 19 januari 2010

Avdelning; avskaffa tisdagmornar

En del tror att morgontrött- och seghet är en tonårsgrej.
Att man mognar med åren, lär sig att gå och lägga sig i tid på kvällarna, blir jämnare i humöret och nöjdare med att gå upp på mornarna för att njuta fågelkvitter och tidigheten (eller nåt..?).
Det där gäller INTE mig.
(Men så är det ju inte så länge sen jag var tonåring heller, om man tänker i ett historiskt perspektiv.)

torsdag 14 januari 2010

Mentalt mörbultad

Har ikväll testat afrodans och kommer drömma om bongotrummor i natt.
En och samma låt i 45 minuter.
En instrumentell, med bara ett instrument; bongotrummor.
Som sagt.
Tacka vet jag schlager.

Fast bra på det var jag förstås, så rytmisk och elastisk som jag är. Min träning på att svänga med armarna kom dessutom väl till pass, då det visade sig vara en viktig del i det hela.

Min naturliga fallenhet till trots, och även om jag inser att det är en förlust för afrodansens framtida utveckling i Sverige så tror jag, med tanke på bongotrummorna, att jag måste låta mitt första afropass bli mitt sista.

Väderrapport

Jag vet inte hur det är i resten av landet, men hos oss har dimman de senaste dagarna kristalliserat sig på varenda liten kvist och gren i utomhuset.
Det är vackert på ett helt magiskt sätt.

onsdag 13 januari 2010

Möllenöh

Det är tomt i mitt huvud.
Vakum, typ.
Är så trött att det enda ord som kom upp i mitt huvud när jag skulle börja skriva var: Möllenöh.
Ni minns väl Möllenöh?
Eventuellt kan det ha stavats på något annat sätt, eventuellt har det ingen stavning.
Jag har ett svagt minne av att ordet sas i slutet av något barnprogram jag såg som liten.
Av Robban Broberg...?
Han vinkade, log så charmigt och sa:
MÖLLENÖH!
Är osäker, men jag kommer snart få svar misstänker jag.
För visst är det fler än jag som minns Möllenöh?
Och Robban Broberg som studsar runt?
Det måste vara fler.
Jag kan ju inte ha hittat på det själv.
Antar jag.
Hoppas jag.

tisdag 12 januari 2010

Det är inte mig det är fel på, det är livet.

Den här veckan måste jag åka hem på luncherna och ta ut hundarna eftersom min make, som annars sköter den biten, är bortrest.
Jag har sannerligen inte tid att åka hem för mina luncher är för korta, men har jag något val?
Nej.
Att stressa är inte min grej. Dels är jag outsägligt dålig på det och sen tycker jag inte om det heller. Men nu blir det, vare sig jag vill det eller inte, till att ligga i startgroparna på jobbet när lunchen närmar sig. På med alla kläderna i en hiskelig fart, ut och upp på cykeln.

När jag kommit upp på cykeln idag kom jag på att jag måste ta ut pengar på hemvägen. Måste.
Jag räknade snabbt, baserat på avstånd, vägunderlag och lutning (på gatorna), ut vilken automat som skulle ge minst tidsförlust och satte av mot den.
Vad jag missade i mina beräkningar var en snövall samt en ond sate som närmade sig bankomaten samtidigt som jag. Jag hade precis hoppat av cykeln när jag fick syn på honom (den onde, alltså), och med Monarken i ett stadigt grepp forcerade jag nu snövallen med jordens hastighet för att hinna först, men tror ni inte att den fan skyndade på stegen och kom före ändå? Jo.

"Men din egoistiska jävel!", sa jag ilsket. "Jag vet att du såg att jag hade bråttom, ditt fanstyg."
Ingen reaktion. Han knappade bara lugnt in sina nummer som om ingenting hänt, och jag var tvungen att stå där och vänta med mitt skenande blodtryck.
När han äntligen tog ett steg tillbaka för att lämna automaten dök han tillbaka in i den igen!
"Men va faaan!", utbrast jag. "Vad ska du göra nu då?!"
Inget svar. När han tagit sig gott om tid för att kolla att han inte (!) fått något kvitto lämnade han slutligen plats för mig.
"Jävla idiot!", fräste jag efter honom.


Nej, jag bara skojar.
Jag är alldeles för väluppfostrad för att säga såna saker.

Men jag tänkte dom.

Känner att jag behöver semester.

måndag 11 januari 2010

Semmeldags

Var hemma på lunchen och lekte med hundarna i trädgården.
Det vill säga; jag stod och slängde godisar åt olika håll och dom sprang och letade, så i ärlighetens namn var det inte så mycket lekande just för mig. Men för dom andra.
Fast, det var inte det jag skulle säga.
Jag hade ingen mössa, ingen halsduk, inga vantar och uppknäppt jacka. Och jag frös inte! Solen flödade och det var nästan varmt trots alla minusgrader.
Antingen har jag acklimatiserat mig och slutat känna när det är kallt, eller så är det på väg att bli vår.
Jag tror det är på väg att bli vår!
Det tarvar en semla.

Något är fel

Känner att jag måste berätta om vår nya soffa. En rymlig och lång, klädd i det underbaraste sandbeiga sammetstyg. Bekväm är bara förnamnet. Några extra kuddar och två varma gosiga filtar toppar anrättningen.
Så, vad gör jag här på jobbet i mitt 15-gradiga arbetsrum?!?

*googlar meningen med livet*

söndag 10 januari 2010

Fem frågor som kräver svar

Är det meningen att man ska gå till jobbet imorgon?
Bara så där?
Trots att man jobbat stenhårt (med sin blogg) hela helgen?
Va?
Va?

Färdig

Gaaaaah, nu har jag etiketterat vartenda blogginlägg!
Shit, vilket jobb! *helt slut*

Mina kategorier:

Om att blogga
På jobbet
Minnen
Lycka
Om att vara mamma
Tappra försök att organisera tillvaron
Tillvarons jävlighet
Medelålderskrisen

Det var ganska roligt att läsa inläggen i början *wow, va kul jag är* liksom. Andra halvan var det mindre kul *vad är det här för skitblogg* typ.

Iallafall blev jag överraskad när jag såg vilken kategori som fick flest inlägg.
LYCKA.
Betyder det att jag är lycklig?!
Tillägg: Nej, det betyder det inte eftersom jag såg fel. Medelålderskrisen vann.

Vilket år som helst kommer jag lägga ut kategorierna i högermarginalen.
Ska bara ta reda på hur man gör först.
Tillägg: Done!

PS Min arbetslista för idag har jag bordlagt till en mer passande dag.

First things first

Har för tillfället lagt dagens arbetslista åt sidan för att istället kategorisera mina 350nånting inlägg.
Tänk när nya läsare kan gå in direkt på sitt favorittema som t ex Medelålderskrisen, Livets jävlighet eller Om att blogga och läsa just dom inläggen.
Fatta vilket lyft det kommer bli för den här bloggen.
Wow wow wow.

Dagens plan

Vad ska jag imponera med idag då?
Sitter i morgonrock framför datorn och dricker treo, men det känns kanske inte så imponerande.

Nåja.
Idag ska jag iallafall:

* Plocka ur diskmaskinen
* Dammsuga källaren
* Duscha och klä på mig
* Baxa ut trasiga soffan på altanen
* Väcka 15-åringen
* Städa valda delar av huset
* Gå långpromenad
* Äta sex portioner frukt och grönt

Det är bäst jag sätter igång.

lördag 9 januari 2010

Är jag inte hurtig, så säg!

I 27 minusgrader cyklade jag i morse in till Friskis för ett jympapass.
High five på mig själv!
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Eftersom jag sedan igår, då jag cyklade till jobbet, har haft en frysknöl i min ena örsnibb så rotade jag fram en gammal fuskpälsmössa som en av döttrarna köpte för en del år sedan, och som sen just aldrig blev använd eftersom den gick ner över hela huvudet.
Den som spar han har. Och jag har glasögon som höll mössan på plats.

På Friskis var det lite glest med folk men en slags samhörighet mellan oss som tagit oss dit. Att se varandra i ögonen och le ett litet leende av samförstånd hör ju inte till vanligt beteende.
De flesta andra var ju dock inte riktigt i min liga eftersom de inte cyklat in men jag sa inget om det då. Vid stretchingen, efter passet, fick jag däremot mitt moment i rampljuset då ledaren frågade om det var några som hade cyklat dit och bara jag och en till, av 50-60 personer, räckte upp handen. Då passade jag på att säga att jag tyckte det var lite lamt att ta bilen.

Sen på med alla kläderna igen. (Jag duschar inte på Friskis eftersom jag har celluliter.) När jag fått på mig allt utom skorna insåg jag att jag inte satt på mig mina tjocksockar som jag hade över mina strumpor på vägen dit, och kom på att jag, innan passet, stoppade dem i jackärmen, där de fortfarande var utan att jag märkt det när jag satte på mig jackan. Då förstår ni hur välklädd jag var.

Ja, sen cyklade jag hem igen.
Är ni imponerade eller är ni imponerade?

fredag 8 januari 2010

Förhandling

-Jag vill tatuera mig. (E, 15 år)

-Det får du inte. (Jag)

-Jag ska tatuera mig.

-Det får du inte.

-Fast jag ska tatuera mig.

-Nej, det får du inte.

-Vad får jag om jag inte tatuerar mig?


Men se den gick jag inte på!
Inte den här gången iallafall.

Plåster på såren

Det var alldeles förfärligt vad mycket ångest jag rörde upp med gårdagens inlägg.
Känner att det är på plats med någonting lugnande, så här kommer några bilder från i somras.
Om ni kan tänka bort januari och -20 grader för ett ögonblick.

torsdag 7 januari 2010

Lösningen för er som knappt kan bärga er

Eftersom vi har en massa okända åldrar (se förra inlägget) men samband mellan dem så använder vi oss av x.


Låt oss säga att äldsta dottern var x år gammal.


Då var mellandottern som är sju år yngre: x-7 år gammal


Yngsta dottern som är tre år yngre än mellandottern och alltså tio år yngre än äldsta: x-10 år gammal.


Jag var dubbelt så gammal som äldsta: 2x


Tillsammans var vi 93 år, dvs:



x + x-7 + x-10 + 2x = 93 (Våra åldrar lika med 93)
5x -17 = 93
5x = 93 + 17
5x = 110
x = 110/5
x = 22
Äldsta dottern var alltså 22 år.
Hur gammal var då jag? =o

onsdag 6 januari 2010

Varför man behöver lära sig matte

Apropå min ålder,
så introducerade jag för några år sedan tillämpade ekvationer för några elever genom att be dom, på vilket sätt de ville, räkna ut hur gammal jag var.
Jag informerade dom om att jag var dubbelt så gammal som min äldsta dotter, att mellandottern var sju år yngre än den äldsta och att den yngsta i sin tur var tre år yngre än mellandottern.
De fick slutligen veta att vi tillsammans var 93 år.

De slog genast ihop sina kloka huvuden och började knappa på sina miniräknare.
*mummelmummel knapp knapp knapp*

"72!", utropade en av killarna förväntansfullt.

"MÄH! 72!?", svarade jag förnärmat.

"Ja, det blir 72", konstaterade tjejen som satt bredvid.

"Men, HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ! Ser jag UT som 72???"

"Eeeh...nää, kanske inte... Men det blir 72!"

"Alltså, hallå, hallå! Det ingår faktiskt i betygskriterierna att kunna BEDÖMA om ett svar man kommit fram till är RIMLIGT eller inte!"

"Jaha, det är fel alltså", insåg de ÄNTLIGEN.

Resten av lektionen är höljd i ett dimmigt töcken men jag antar att jag lärde dom hur man ställer upp en ekvation. Fucking livsviktig kunskap!!!

Döden, döden, döden

Maken och jag träffade igår en f d granne när vi var och handlade.
I många år bodde vi i samma hus och åt i samma matlag men sedan vi flyttade för tio år sedan har vi inte setts.

Så första minuten blev sådär ni vet, "nämen...det var inte i går"...*chockad av hur gammal den andre ser ut*..."näe, det var verkligen länge sen...verkligen..." Och här försöker man bättra på intrycket genom att ta av sig mössan och rufsa till håret lite snyggt...
"Verkligen länge sen..."


Ja, och sen pratade vi om döden.
Döden, döden, döden.
Och så lite sjukdomar.
Vi har tydligen kommit i den åldern nu.
Eller iallafall maken och grannen.
Jag är ju bara 47.

Drömanalys

Drömde i natt att jag kunde flyga.
Om jag bara tog sats på rätt sätt så tog jag mig en 20 meter framåt i luften. Sen ner för att ta ny sats följt av kanske 20 meter till i luften.
Ja, men det måste ju betyda någonting, eller hur?
Typ att jag är stark, att mitt självförtroende växer, att jag är på väg att nå oanade höjder...?

Förvisso drömde jag också att jag plötsligt under flygturen upptäckte att jag tappat mina nya gula tygskor i leran som täckte marken så långt ögat kunde nå, och att jag var tvungen att flyga tillbaka och leta efter dom trots att jag absolut inte hade tid med det.
Tyvärr låter det mer som mitt liv måste jag säga...

tisdag 5 januari 2010

Nä, jag sitter hellre här på min pinne och läser era kommentarer

Jag tror att jag skiter i det där med Facebook.
Det verkar lite krångligt.
Dessutom sa min äldsta dotter bekymrat att hon och hennes systrar "måste vidta åtgärder för att skydda sin integritet" om jag börjar facebooka.
I själva verket är de nog bara rädda att jag ska få fler facebookvänner än dom.

Som den hänsynsfulla och förstående moder jag är går jag inte in på deras arena och tar över.
Men lite synd är det för jag fick en rad förslag på bra facebookgrupper i kommentarfältet, t ex:

Vad fan är facebook? Den känns klockren med tanke på alla som inte vet vad facebook är.

Vi som alltid har bilnyckeln i fel ficka när vi kommer fullastade och vill in i den. Jamen, så klart. Särskilt om man bor i Norrland och det är kallt som fan och långt mellan toaletterna.

Vi som ALLTID har de BÄSTA blogginläggen! Hepp, där kunde vi ju ha fester hela högen.

Vi som vill förbjuda måndagar. Kommentarer överflödiga.

Vi som aldrig gör en fluga förnär. Den kom jag helt osökt på själv här i eftermiddags.

Vi som tramsar på vår blogg. That would be me.

Facebook är en slags mötesplats kan man säga

Från säker källa har jag fått informationen att man kan starta olika grupper på Facebook.
Intressegrupper typ. För att skapa sammanhållning och gemenskap, kan man säga.
Som Vi som har tjockt hår t ex. Och Vi som hatar svartsjuka

Man kanske skulle gå med i facebook iallafall och starta en liten gruppeligruppgrupp...

Kanske Vi som hatar sladdar

Eller Vi som aldrig hittar mobilen i väskan innan den slutat ringa

Jag vet inte...

Vad tycker ni?


måndag 4 januari 2010

Loligt

Kan rekommendera boken jag börjat läsa och som ni ser till höger.
Redan i första kapitlet hamnar man mitt i familjens hetluft då det som skildras är en söndagsfrukost som de äter tillsammans eftersom mamman bestämt att de åtminstone en gång i veckan ska ha en trevlig frukost i gemenskapens tecken.
Ja, ni fattar. (Om ni, liksom jag, någon gång (eller hundra) har bestämt i förväg att det ska bli trevligt.)
Hahahahahahahaha!
Väldigt roligt är det.

söndag 3 januari 2010

Duktig

Läste i tidningen HÄLSA häromdagen att det är bra för ryggen att vara ute och gå normalt, med armarna fritt svängande.
Inte för att jag har problem med ryggen (förutom valkarna därbak), men idag har jag varit ute på nästan två timmars promenad och svängt fritt med armarna.
*nöjd*

lördag 2 januari 2010

Tunggung

Så, då är decenniets första jympapass på Friskis avklarat.

Tänk kroppens rytmiska böljande där magen ligger precis en halv takt efter (eller möjligtvis före) resten av kroppen. Som en kanon, för att använda en metafor från körsjungandets värld.

Det var vackert ska ni veta.

fredag 1 januari 2010

Januariblues

Januari.
Januari.
Januari.
Lilla vän.
Varför är du här igen?
Mörk som december utan ljusen.
Ingen vårdrill som gör susen.
Årets måndag är du,
kan man säga.
Och ljusgrön är man,
i sin gamla feja.
Inga pengar att sätta sprätt på.
En värdelös månad rätt och slätt, så.

Yey.

Decenniumskifte

Vad jag hoppas att vi, i och med 2010, lämnar bakom oss:

1. Vi-kan-tänka-oss-lyckliga-mentaliteten.
Man blir INTE glad, frisk och lyckad för att man tänker att man är glad, frisk och lyckad. Man blir bara irriterande för sin omgivning.

2. Kategoriserandet av oss människor i vi och dom, baserat på etniskt ursprung.
En människa är en människa. Punkt.

3. Alliansen och de nya sjukförsäkringsreglerna.
Inte för att alternativen till Alliansen direkt står som spön i backen, men det kan iallafall inte bli värre...hoppas jag verkligen.

4. Den kalla och cyniska människosyn som brett ut sig under 00-talet.
"De som inte anser sig fullt arbetsföra är bara dåliga på att tänka rätt." Se punkt 1.
"Alla som lever på socialbidrag är bara ute efter att leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Johodå. Det vet man ju."

5. De låga lönerna inom de kvinnodominerade yrkena.
Inte så realistiskt att vi blir av med dem, jag vet. Kvinnorna måste ju ta sitt samhällsansvar och inte kräva lika lön som män förstås. Annars faller ju hela systemet. Ju. *japp,detvarliteironidär*

6. Patriarkatet.
Ja, men man kan ju alltid önska...

Nytt år

När börjar de sälja semlor egentligen?