söndag 29 december 2013

Tack för alla kreativa förslag

Eller vad man ska kalla dem ...

Har i alla fall gjort en sammanställning utifall jag får lust att skriva en handbok:

1. Gör ett schema över vilka tider och var ni stött ihop tidigare.

Ja, varför inte gå vetenskapligt till väga när man ändå håller på?

2. Ställ dig på vakt i närheten av kassan och bered dig på att vänta, när han kommer med sin korg och ska betala glider du upp lite elegant bakom honom och säger: Nämen vilket sammanträffande, vad roligt, hur har julen varit?

Ja, varför inte göra bort sig lite när man ändå håller på ...?

3. Du kanske kan jobba extra i kassan för att vara på den säkra sidan?

Ja, varför inte passa på att dra in lite extra stålar när man ändå håller på?

4. Eller tvinga dina elever att sälja hembakta bullar utanför dörren under ditt överinseende?

Ja, varför inte kalla in sina elever när man som bäst behöver dem?

5. Skramla med röda korsets bössa.

Ja, varför inte hjälpa folk i nöd när man ändå håller på?

6. Nästa gång ni råkar mötas, gör sällskap med honom ut ur butiken.

Ja, varför inte stalka lite när man ändå håller på?

7. Kolla hans varukorg för att se om du verkligen vill ha honom.

Ja, och vem vet, kanske får jag inspiration till min egen middag på samma gång!

8. Sätt upp en efterlysning på han på anslagstavlan i affären.

Japp, här har jag min chans att liva upp en ICA-anslagstavla. För hur tråkiga är de inte? En stor bild på mig med varukorgen i fast grepp tarvas. Och en pratbubbla där min efterlysning tar sig ton. 'DU som brukar heja på mig ... HALLÅ DÄR!'

9. Kan du inte bara ställa dig vid entrén ett tag, eller ett par timmar?

Ja, varför inte ... stå still i timtal? När man ändå håller på.

10. Eller tre-fyra timmar?

Får man ta med en klappstol?

11. Skugga honom lite diskret och kolla var han bor eller vad han har för bil.

Ja, varför inte balla ur fullständigt när man ändå håller på. Alltså, här är jag på.

12. Skramla med korgen utanför butiken kvart över sju på kvällarna, ha ögonkontakt, kolla om det finns någon parkbänk utanför butiken och håll span på hans handlingsrutiner. 

Ja, varför inte ta tillfället i akt och träna upp sin simultankapacitet? När man nu ändå ... ni vet ...


Om jag får handboken utgiven kommer ni förstås få sådana där royalties.

fredag 27 december 2013

HAN VAR INTE DÄR

Man kan undra vad han har för problem.

Och medan den här något segdragna händelseutvecklingen står still har jag räknat ut sannolikheten för att två personer av vitt skilda kön ska råka handla på sin ICA-affär vid samma tidpunkt under dagen.

Affären i fråga är dagligen öppen mellan 07.00 och 22.00 och sannolikheten är alltså 11 %.

Då har jag inte tagit hänsyn till faktorer som våra respektive rörelsemönster inuti butiken. Mitt eget är mycket slumpmässigt och flexibelt. I genomsnitt går jag en sträcka som motsvarar fyra varv vid varje köptillfälle; fyra 'varv' av extremt random karaktär. Ett slikt rörelsemönster ökar sannolikheten för att stöta ihop med folk när man shoppar sin middagsmat, och det inte bara en gång, men jag brukar låtsas att jag inte ser dem jag redan hälsat på.

Å andra sidan kanske hans rörelsemönster är strikt schemalagt, vilket i så fall påverkar sannolikheten åt rakt motsatt håll. Jag känner en som är så effektiv att hen i genomsnitt går ett halvt varv vid varje köptillfälle, men ändå kommer åt alla hyllor och diskar. Ett sådant mönster minskar drastiskt chansen för att stöta ihop med folk eftersom folket inte hinner se att personen i fråga passerar; allt de uppfattar är ett vinddrag. Något vi kan utesluta i det aktuella fallet, med hänvisning till att jag uppfattat bra mycket mer av honom än ett vinddrag. Faktum är att han brukar se ganska avslappnad ut, vilket likt en liten vätgasfylld ballong driver sannolikheten mot oväntade höjder.

Hursomhelst. De elva procenten stämmer inte med mitt empiriska material som pekar med hela handen mot typ 50 %. Minst.

torsdag 26 december 2013

Jag hatar skumtomtar

Det blev en aning ensidigt när vi shoppade julgodiset, min dotter och jag. Choklad, choklad, choklad, choklad, choklad. Och skumtomtar, blä.

Alltså sitter jag nu och undrar var alla andra godissorter tog vägen. Blev de kvar i affären, par example?

Bäst jag cyklar iväg och kollar.

onsdag 25 december 2013

Snart har julen rasat ut och ett nytt år rasar in utan att bry sig om vad vi tycker

Men om vi bortser från att åren kommer och går med en något för hög hastighet, så är det en ganska trevlig känsla att ha tolv finlödiga månader framför sig som ännu är oskrivna. Vad som helst kan ju hända.

Och jag har bäddat för lite spänning.

Exempelvis håller jag på att utforska en person på min ICA-affär. De senaste två månaderna har vi stött ihop ett oräkneligt antal gånger, vad ger ni mig för den? Vi började tidigt heja på varandra (för vad gör man) och med varsin korg under armen har hejandet blivit alltmer hjärtligt, för att dagen före julafton kulminera i en konversation. I en minut, ungefär, men han (personen) hann lägga handen på min och jag känner att det här kan barka iväg varsomhelst.

Tjugohundrafjorton, here I come!

Är känslan vissa stunder. Andra stunder tänker jag att jag ska handla på någon annan affär i ett par veckor eftersom jag inte vet vad jag ska säga slash göra nästa gång jag ser honom, och måste komma på det först.

Jag tar gärna del av er samlade erfarenhet i den här opåräknade situationen, då jag aldrig förr inlett något på ICA. Ska jag fråga vad han heter? Kommentera vad han har i sin korg? Lägga min hand på hans? Signalera att jag är singel? Svänga av mot godisdisken varje gång jag ser honom? (Fast den symboliken kanske han inte fattar?) Spela oåtkomlig?

Tacksam för svar.

torsdag 12 december 2013

Lite matblogg kanske?

Vad gör man inte för att få ihop ett blogginlägg en torsdag i december. Och varför inte prova en ingång via musikens värld för att förnya genren? Recept rakt upp och ner är ju lite boring.

Alltså väljer jag följande strof som av en händelse poppade upp i mitt huvud:

Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig,
bara för jag äter mask.

Den sångtexten kan man inte klaga på. Rytmisk, kreativ och originell, plus att man direkt får sympati för jaget i texten.

Men nu var det mat vi skulle fokusera på och då är min ståndpunkt att man självklart borde kunna äta mask utan att bli utesluten ur gemenskapen. Att äta lamm, gris och räkor är ju allmänt accepterat, och vad är egentligen skillnaden?

Låt oss begränsa jämförelsen till räkor för enkelhetens skull. Räkor och maskar: långa och slibbiga, korta och klibbiga, den ena sorten i skal och den andra utan. Jag anser att man kan se det så. Att en räka är en mask i skal. Vilket med fördel kan jämföras med en man au naturell och en i frack. (Ja, jag kollade på Nobelfesten och fick kanske inspiration därifrån). Utifrån ser det ena ut att vara en människa och det andra en pingvin, men vi vet ju att det substantiellt sett är samma sak.

Och alltså är en räka en mask.

onsdag 11 december 2013

Krisreaktionen har anlänt

Det är sådana här gånger (läs: vid tandvärk/tandutdragningar) som man inser vad som är värt något i livet. Att det lilla är det stora. Aldrig mer kommer man kräva något utöver det nödvändiga, för slipper man bara värken så är man saligare än man någonsin varit. Man kan ägna resten av sitt liv i total anspråkslöshet, kanske sittande på en gräsmatta med ett glas vatten, iklädd fula kläder som inte sitter åt någonstans.

Så känns det, och det slår mig att jag kanske håller på att bli buddhist?

tisdag 10 december 2013

Nu är den utdragen

Tanden.

Jag ska bespara er detaljerna, för tro mig, dom vill ni inte veta. Men jag kan berätta att tandläkaren var mycket mycket trevlig. Mycket mycket trevlig ... Nej, sympatisk är ett bättre ord, trevlig låter så tråkigt och han var verkligen inte tråkig (förutom när han sågade itu min tand).

Fast sympatisk känns inte heller helt rätt, han var liksom inte sympatisk som i vänlig och lite präktig, han var ... ja, hur ska jag förklara ... kemisk? Ni vet när kemi uppstår och man bara känner sig trygg och hemma. Alltså, inte trygg som i skyddad och omhändertagen direkt, mer som i ... den här personen kan jag vara mig själv med. Varmt och mysigt och lovely när det händer. Ack, ja.

Och nu väntar jag med spänning på att bedövningarna ska släppa. Han fick lägga några innan jag slutade skrika.

måndag 9 december 2013

För er som tycker att jag ska ska skaffa mig en akuttid till tandläkaren:

Jag har varit iväg tre gånger för den här tandens skull, varav två har varit akuta.

Och varje gång har tandläkaren grävt sig längre och längre och längre ner i tanden, bra va. Först när borren kom ut på andra sidan käkbenet gav hon upp eftersom 'alla döda nerver nu med all sannolikhet var utplånade'. Eller om hon menade att hon hade dödat alla levande nerver, jag hörde inte så noga. Men minns att hon berättade om skillnaden mellan levande och döda, de förstnämnda blöder ymnigt, och det gör inte de döda nerverna. Ändå är det dom som gör ont, jag fattade inte riktigt hur det kom sig för jag hade ingen möjlighet att ställa frågor, hade en gummiduk i munnen som fyllde alla håligheter vilket gick jättebra för jag har en rymlig näsa med fina andningsvägar.

Imorgon ska jag dit igen. Det blir kul.

söndag 8 december 2013

Tandvärk i hakan

Har jag, tra la la. Då och då snärtar det även till i örat för det finns en tunn räls inne i mitt käkben som transporterar värken fram och tillbaka i små gnisslande vagnar, sådana som förr i tiden fanns i kolgruvor för att transportera kol. Eller järnmalm, om det var det man behövde. Mina små vagnar krockar ibland så att smärtan far iväg åt båda håll. Då får jag tandvärk i örat och hakspetsen samtidigt.

Som smärta är den i örat mest intressant. Den har en rörelse som påminner om slingrande ormar; likt indisk dans åmar och blixtrar den sig in mot mitten av mitt huvud. Det onda i hakan håller sig dock still vilket gör den mer förutsägbar. Såvida jag inte tuggar, då blir även den mer livlig i karaktären.