Det är dagens fundering på denna min skånska blogg.
Ta ordet snudan, till exempel. För oss vanliga människor blir uttalet av ordet som det stavas, från vänster till höger s - n - u - d - a - n. Logiskt och konsekvent. En skåning har det inte lika lätt. Först måste hen ersätta det raka u-ljudet med diftongen öu, öööuuu, som trycks fram i gommen med ett lagom dallrande vibrato. Därefter kommer ett d som inte alls är ett d utan ljudet som skapas när en slapp och otyglad tunga (nästan) nuddar främre tandraden. Och n:et på slutet ska vi inte tala om, för det låter inte som ett n utan snarare som en upptryckt padda i gommen.
Nåja, alla kan inte prata närkingska, det förstår jag också. Och skåningarna själva verkar ju inte lida, så jag tänker inte ta upp problemet med dem om jag råkar åka till Skåne. Vad man i och för sig kan göra för att bidra till en förändring är att se ut som ett frågetecken närhelst en skåning öppnar munnen. Kanske kommer de då inse att det vore en välsignelse både för dem och oss vanliga svenskar att de styrde upp sina tungor något.
3 kommentarer:
Vi e åsså vaunliga svenskar.
Vad vore Sverige utan dialekter? Slätt ingenting. Hellre en svårbegriplig skånska än det bräkande som ramlar ut munnen på många av dagens ungdom. En utarmad "svenska" som snart inte innehåller det mest fundamentala av vårt språk utan bara består av..... gud vet vad. Det är i alla fall inte ord som står att hitta i SAOL.
Och nej, jag är ingen grinig bakåtsträvare och jag talar långt ifrån korrekt svenska ännu mindre skriver perfekt men nog vore det bättre att andra styrde upp sin tunga än just skåningar.
För övrigt är jag inte helt säker på hur närkingska låter, tror jag måste googla på det eller söka på youtube kanske.
Kalle: NAJ, du menar inte att du e skauoning??? :O
Skicka en kommentar